IIGS™ Nyhetsbrev - april 1999
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - april 1999
Den sparsamma släktforskaren utkom först på Rootsweb-listan, GEN-EDITOR, den 31 mars 1998. Den återges här med författarens tillstånd. Det som följer är utmärkta, praktiska råd till släktforskare oberoende av storleken på deras budget.
Ta fördel av en Family History Centre eller and lokala resurser innan man gör fältexkursioner. Jag känner till personer som har genomfört dyrbara resor och sedan fått en rulle mikrofilm från ett biträde som de kunde ha läst på en kilometers avstånd från hemmet! Även om du förmodligen vill genomföra resor och har råd till det kan du använda tiden bättre genom att besöka kyrkogårdar eller använda arkiv som inte blivit filmade ännu.
Organisera dig. Om dina arkiv är i oordning låt bli att samla in fler uppgifter tills du har ordnat dem du redan har. Då kommer du inte att beställa ytterligare kopior på saker, som du glömde att du redan hade eller därför att du fick något intyg förstört, därför att du hade det i högen som alltid blir knuffad omkull och trampad på.
Förutom mycket speciella saker behöver du inte äga allt själv. För det mesta använd referensböcker och släktforskningstidskrifter på biblioteket i stället för att själv köpa dem. Gör kopior på de tre sidorna som hänför sig till din familj i stället för att köpa hela boken.
Lär dig att skriva effektiva meddelanden till Roots-L eller andra Rootsweb-listor. Du kan ofta hitta någon på dessa avlägsna ställen som kan besöka biblioteket eller domstolen i ditt ställe och få kopior billigare än om du betalar ett biträde eller en arkivarie att göra det. Men du måste skriva din anhållan för att visa vad du själv har gjort för att lösa ditt eget problem, så att du inte verkar lat eller som en nybörjare som förväntar sig att andra skall utför arbetet åt en. Erbjud dig att utbyta tjänster för arbetet du behöver ha utfört, om du har tillgång till ett särskilt bra arkiv.
Även om fotokopior är intressanta, om du är riktigt sparsam kommer du att lära dig att göra lämpliga avskrifter i stället för att köpa fotokopior på allt. I stället för att beta 20 cent för en kopia på en folkräkning, som kanske inte blir läslig, kan du använda en blankett som finns tillgänglig på de flesta släktforskningsbibliotek. Ta utdrag ut jordböcker i stället för att fotokopiera alla "ändringar på ändringar, rester och rester, hyra, utgång och vinst" skrivningar. Jag vet att många personer inte håller med mig. Men eftersom detta är en fråga om forsknings *kostnader* är detta ett val för folk som har mer tid än pengar, som gör noga källanteckningar ifall de behöver titta en gång till, och som kan skilja mellan viktiga dokument och ren information, som är lika användbar skriven för hand som i dess ursprungliga form.
Fram till dess att du är färdig att ge ut en slutgiltig (ha!) version på ditt arbete behöver du inte vara noga med förvaringsmedlen. Det gör inget om pärmarna inte matchar, dins mappar kan vara gamla som används på nytt (Igen kan det finns dem som inte håller med. Jag talar inte om slutförvaring av originaldokument och fotografier här, utan av att lagra arbetsanteckningar och fotokopior, som inte kommer att vara med i alla fall.
När de ber om kopior från arkiv, gör klart att det är för släktforskningsändamål. Begär inte att de skall vidimeras heller. Ibland får du inget val och måste betala full pris i alla fall och ibland kan du få ett lägre pris för en släktforskningsversion av uppgiften.
Om möjligt få kopior av viktiga intyg, som dina familjemedlemmar har i sina arkiv, hellre än köpa nya kopior från myndigheten.
Om du tycker om dit släktforskningsprogram använd det ytterligare en tid. Hoppa över ett par versioner innan du uppgraderar om inte en uppgradering löser ett specifikt problem, som har gett dig huvudvärk. Spar in tryckkostnader genom att inte trycka ut den minsta ändringen du har gjort i databasen, mindre ändringar eller rättelser kan göras direkt på din senaste utskrift.
Fastän mina estetiska fördomar inte tillåter mig att acceptera en fotokopia eller en dataskan för ett riktig foto (om inte det är faktiskt det enda sättet att få en bild) kan andra människor utan personliga fördomar finna att sådana kopior är ett acceptabelt och sparsamt alternativ till fotoutgifter.
När du skriver till folk för att fråga efter släktforskningsdata, skicka med en enkel hemmagjord blankett med utrymme enbart för den särskilda informationen som du efterfrågar. Du sparar inte bara pengar genom att inte köpa dyra formulär utan du får bättre svar från icke-släktforskningskusiner, som skjuter upp att fylla i ett formulär som de inte förstår.
Om du har kusiner som efterfrågar kopior på din forskning -- och du är villig att dela med dig -- tro inte att du också måste betala för nöjet att skicka ditt arbete till dem. Be om hjälp till kostnaderna för kopiering och porto.
Och, om du verkligen är fattig, sälj TV-n, sälj hunden, skaffa ett jobb till. När allt kommer omkring, vad betyder mer än släktforskning? <g>