IIGS™ Nyhetsbrev - april 1999
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - april 1999
Redaktörens anmärkning: fjol gav IIGS™ medlemmen Barbara A. Brown sitt tillstånd för IIGS™ nyhetsbrev att åter publicera "Jag önskar," hennes skämtartikel ang släktforskning i numret för augusti 1998. Inte långt därefter fanns det i ett nyhetsbrev, "Jag önskar" återgavs utan vare sig Barbaras eller IIGS™ tillstånd i ett par mailinglistor. Sedan dess har Barbara hållit koll på hur många gånger (och på vilket sätt) hennes artikel har dykt upp i andra publikationer utan hennes tillstånd. Vid senaste räkningen enligt Barbara har artikeln blivit "skickad till 56 mailinglistor, ett antal nyhetsgrupper och minst fem (tryckta) nyhetsbrev för släktforskningssällskap. I de flesta av dessa fall har artikeln getts ut utan att källan har angivits. I vissa häpnadsväckande fall har andra människor lagt beslag på författarskapet, och några har till och med gjort ändringar - genom att lägga till sin egen lista över namn som de forskade i."Barbaras erfarenheter av - som i detta fall - plagiat och brott mot copyright är oroande av ett par anledningar. Internet har bidragit till oräkneliga fall av båda brotten. I kretsar med online-släktforskning representerar plagiat och brott mot copyright endast en egg på ett tveeggat svärd. Den andra eggen på svärdet är mångfalden av icke-dokumenterade, och t o m falska, släkttavlor.
Barbara, som är en erfaren online-släktforskare, delar med sig i denna artikel några av farorna med online-släktforskning. Hon vädjar också för en återgång till ansvarsfull och etisk släktforskning.
Fakta, bevis, hörsägen. Trovärdighet, antaganden, dokumentation, citat. Primärkällor, slutsatser, bevis.
Det finns ett antal publikationer, varav många finns tillgängliga på Internet, som instruerar en om hur man blir en Ansvarsfull Släktforskare.
De flesta missar huvudfrågan.
För att bli en Ansvarsfull Släktforskare fordras mer än en kopia av William Strunks "Stilelement" eller Elizabeth Shown Mills "Bevis! Citat och analys för familjesläktforskare."
Att vara en Ansvarsfull Släktforskare är att vara hederlig, rättvis och sanningsenlig, att visa respekt för förfäderna genom att presentera en sann och hel bild av deras existens, att vara rättvis mot andra släktforskare genom att erkänna deras bidrag till din forskning och att vara hängiven i jakten efter fakta och sökandet efter sanningen.
Om du tror att du kan hitta en riktig och komplett släkttavla hos någon magisk url har du enbart blivit offer för Internet-förbannelsen.
Mycket av den information som du hittar online är helt enkelt andrahands eller värre. Online-information kanske ger dig spår att följa - eller kanske skickar dig iväg på villospår. Vad som är värre är det faktum att bara genom att tro på denna information kan du förhindras att någonsin få fram trovärdig, kontrollerbar och sann släktforskning. Det är en björntjänst till dina förfäder att stadfästa inexakt information som man har kommit över genom slumpen.
Det är relevant - och nästan för sent - att varna andra för fällorna i Internetsläktforskning.
Jag är ledsen och oroad att se antalet människor som tycks tro att om någonting förekommer på Internet i vilken form som helst, så är det allmän egendom , riktig - och mogen att plockas.
Jag har särskilt studerat en sydstatsfamilj, samlat en stor databas och har angett källorna till dem som har bidragit och sedan har jag delat med mig till andra som har uttryckt intresse. Jag har under de närmaste åren fått e-post från personer som forskar i denna familj och de bifogar som en del av sin "forskning" hela sektioner som utan tvivel är mitt arbete. T ex mina anteckningar eller min egen stavning av ett namn ger tecken på att informationen har stulits. När jag frågar dem varifrån de har fått informationen är svaret alltid vagt "någonstans på Internet". Ingen har försökt verifiera eller lägga till det som jag skrivit, ingen har försökt att ange källan för vad som nu ges ut som egen forskning, och ingen bryr sig tydligen om det.
Det finns också en uppladdningssajt, där människor kan skicka olika uppgifter som de har dragit ut och skrivit av. Webmaster på sajten har i flera månader stridit för att inte godkänna "bidrag" från personer som fotokopierar och skannar publicerade förteckningar eller personer som helt enkelt har kopierat listor i mängd från andra sajter. Förvånansvärt nog försvarar dessa personer sådant plagiat genom att felcitera upphovsrättsregler - "det är information - och därför är det allmän egendom, och det är tillåtet att publicera online så länge man publicerar i ett annat format".
GEDCOMs inträde och släkttavlor på CD-rom eller på olika betalsajter har gett uppfattningen att det som publiceras på Internet är korrekt och giltig som en "källa". Jag har haft några minnesvärda samtal på IRC (Internet Relay Chat), då en släktforskare med några månaders erfarenhet stolt deklarerade att han forskat i släkten tillbaka till 1200-talet och "allt är dokumenterat". Sedan visar det sig att källan var "World Family Tree" CD och att forskningen bestod i att hitta någon annans släkttavla och överta den. Jag har chattat med andra som har lyckats hitta varje ställe på Internet som innehåller deras namn men - konstigt nog - inte har kunnat hitta en av de otaliga sajterna som ger släktforskningens hur-man-gör-instruktioner. Ett ofattbart antal personer har "fullbordat" en hel familj - utan att någonsin ha sett en folkräkning, ett testamente, en födelseattest eller ett församlingsregister.
En familjs webbplats består av data som skannats in från en enda källa - en bok som hånades av professionella släktforskare för länge sedan eftersom den var så felaktig. Inget har sagts om det faktum att källan för all information på webbplatsen kommer från en bok - och i synnerhet inget sagts om det faktum att olika "soldater från inbördeskriget" felaktigt har givits tjänsteuppgifter.
Jag har sett hundratals människor vars huvudkälla i "forskningen" är en historiebok från ett county som, naturligtvis, skrevs av författare som var ivriga att glorifiera sina släktingar. Alltför ofta fanns alldeles för få fakta att stödja deras anspråk på.
Ett exempel från södern innehåller några flagranta fel som personer slaviskt kopierar och accepterar som fakta. När jag påpekar att i data som finns i deras stamtavla finns en familj där modern dog nio år före födelsen av hennes första barn talar de argt om för mig att "XXX-county historia" säger att detta är sant.
Häpnadsväckande nog finns det liknande böcker under utgivning - ock människor håller ivrigt på att lämna ofullständiga och oprövade uppgifter till dessa.
Internet är en fantastisk plats, men det är tydligen så att det inte är en plats för att genomföra grundlig släktforskning.
Det är ytterst viktigt för alla som kan något om släktforskning att - trots att det inte alltid är populärt - fortsätta att ta sig an det enorma flödet av dålig eller oärlig forskning och att fortsätta ansträngningarna att undervisa dem som är beredda att lyssna.