IIGS™ Nyhetsbrev - Januari 1999
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - Januari 1999
Jaha -- just hemkommen från ett besök på släktforskningscentret med en hög nyupptäckta uppgifter om morbrors bror Luke och ett nytt spår efter mormors mormor Elisabeths morföräldrar på spinnsidan.
Nu kommer familjens kommentarer: "Bra, älskling. " (från bakom en tidning). Sonen Jimmy säger "Luke, Luke? Jag glömmer jämt vem Luke är - tala om för mig en gång till. " Och Kathy säger, "Jag tror att grytan är färdig .. men jag glömde när jag satte på det. "
Ack, ja.
Lucas är familjens svarta får och har varit forskningsobjekt i månader. Du kommer också ihåg och hennes Tiffanylampor i vardagsrummet. Och nu när du äntligen närmar dig deras fördolda familjebakgrund, inge bryr sig. Du låter impulsen att dra dig tillbaka till sovrummet för att prata med dig själv fladdra förbi.
Ta mod till dig. Chanserna är att de faktiskt bryr sig och att de uppskattar din hängivelse i att samla så mycket information. Men dina nutida familjemedlemmar fortfarande inte har en aning om vad dina listor och vägganslag med namn, födelsedatum och källor har med dem att göra. Det kanske är bra att få veta att farfars farfar Jules stred fyra år i inbördeskriget men Jimmy fortfarande har svårigheter med begreppet inbördeskrig och Kathy hatar ordet "krig".
Man kan nog säga att varje släktforskare har mött samma situation. Du är helt upptagen av mysteriet och gåtan av din jakt. Men grytan kanske inte blir påsatt i tid att stämma överens med tidtabellen med dina forskareftermiddagar. Och grytan som inte är färdig får mer uppmärksamhet än fakta om familjen i dina anteckningsböcker.
Det finns en lösning för allt detta. Gör informationen som du har relevant för familjemedlemmarnas egen tidsepok. Ja, det är så enkelt som så. Det kommer att behövas mer tid och möda än du hittills lagt ner med det kan rikt belönas genom att man erkänner dina insatser och med familjens uppfattning av vad du har kommit på.
Ett av mysterierna som jag råkade på i min forskning var min farfars farfars flyttning från vad som var familjens kärnområde i Ohio till Indiana. På papper ser det ut som ett stort familjegräl i en familj som hade bott på samma ställe i fyra tidigare generationer. Den äldsta sonen lämnade familjen hemort nästa omedelbart efter hans fars död. Inget som finns på papper ger en förklaring för flyttningen och förflyttningen innebar att det inte fanns familjeberättelser att förmedla. Frånsett chansen till att riva igenom i Tsar Trek-stilen skulle flyttningen alltid bli ett mysterium inom familjen.
Men jag ville att familjen skulle förstå Charles S. Foulks och dramat inom livet och tiderna han levde. Så jag skrev en berättelse.
Det börjar med:
"Vintern i dalen vid floden Ohio hade varit sträng år 1864 och Charley Foullks visste att han skulle se fram emot en lång vår med hårt arbete. Vintervetet i Columbiana County området var totalt förstört av vintervädret och han hade plöjt ner det mesta för att lämna plats att plantera havre och lite potatis."Ännu värre, han hade sin fars lantegendom i Meigs County att bekymra sig över också. Så den 15 maj, 1864 packade han kläder och verktyg för att göra resan på 160 miles nerströms från farmen i Columbiana County till Meiggs County. Där hoppades han att vintern inte hade varit så sträng och att han kunde så lite säd och sätta potatis. Lyckligtvis slapp han resa till Georgetown (150 miles till) för att kolla oljeriggen i år. Det hade torkat in som hans far hade väntat."Naturligtvis hade jag läst historieböcker om inbördeskriget för att få en bra uppfattning om året. Jag hade kunnat få särskild familjeinformation från småpratet mellan Charleys bröder och hans far i brev som utbyttes med sönerna var på slagfälten under inbördeskriget (en kusin hade behållit breven i åratal men hade inte försökt att sammanställa dem med andra händelser som vi kände till). Fastän jag själv inte har några av breven till och från Charley hade spridda kommentarer från familjemedlemmar givit mig en bild av Charleys aktiviteter.
Berättelsen fortsätter:
"Charley - Charles Sydney Foulks - hade vid 43 år varit för gammal för kriget mellan staterna. Hans bröder, James Morgan och Albert Gallatin hade inte varit för gamla så de fanns på slägfälten. Hans bror Daniel skulle snart avsluta sina studier till läkare, en färdighet mera värdefull än att kriga eller ...odla. Det var därför att Charley, som var äldsta sonen till Columbiana County ättlingen Charles Morgan Foulks packade sin utrustning för den långa resan en gång till. Hans far, som nu var 66 år gammal, kunde fortfarande 'rida på floden' och göra olika entrepenöraffärer -- men han hade endast en son som hemma för en uppföljning."I likhet med oljekällan kommer ingen precis ihåg när Charles Morgan -- som kallades Morg av sina vänner -- när han fick tag på den men det hade sprutat mycket på sin tid. Morg skrev till sin syster Minerva år 1862 att källan var 200 m djup och gav "av egen kraft" 15 till 18 fat "ren olja" varje dag. Han hade åkt dit för att titta själv. Men strömmen minskade tills mängden olja som kom inte var värd kostnaden att ta hand om ... i synnerhet när alla karlar som skulle sköta arbetet var borta i kriget."Dessa två paragrafer kom från en mängd olika källor -- tidningsartiklar om Morg, tryckta dödsrunor, brev och, naturligtvis, mina egna släktforskningsarkiv.
Samma källor bidrog till att sätta ihop en uppdatering för efter kriget:
"Charley tog sig gärna an familjeangelägenheterna --- inklusive arbetet och resorna förenade med dem. Morg var tvungen att ha någon som hjälpte till och han var äldsta sonen. Charley var den som skulle bry sig om egendomen i Meiggs County såväl som Gallia, Vinton och Richland Counties allteftersom hans far hjälpte till med entrepenörsandan som förvandlade utposterna till civiliserade samhällen. Han visste att allt skulle förändras när kriget tog slut."Men det gjorde de inte. James Morgan avfördes ur rullarna på grund av dysenterifeber som skickade honom till countyns dårhus. Daniel - som fick smeknamnet "Doc" för länge sedan - fullföljde sin ambition att bli läkare. (Konstig nog fick Daniel en belöning på $50 för att återbörda James till dårhuset efter det att han hade rymt. James rymde igen senare och hördes aldrig av igen) Albert hade kommit bort ifrån livet på landet under kriget och ville inte återvända -- han valde att bli advokat och också bli en handlare i Calcutta."Berättelsen fortsätter länge på det här viset. Inuti berättelsen ger jag alla nuvarande familjemedlemmar bilder på äldre generationer som grundas på fakta och jag förvandlar dem till individer som min nuvarande familj kan känna igen. Slutligen ponerar jag att Charley flyttade från Ohio till Indiana därför att hans frus föräldrar redan hade flyttat dit och Harriet Johnson Foulks ville helt enkelt vara närmare sin mor och far.
Ok - så Charley var en toffelhjälte och det är därför jag är född i Indiana i stället för Ohio.
Jag erkänner ingen kritik för att jag på något sätt skadat Charley med en sådan uppdiktad biografi. Jag har gjort honom till en levande person för mina familjemedlemmar snarare än bara ett namn skrivet på en tabell. Jag tror att Charley skulle tycka om det och jag är säker på att hans far, som var lärare, skulle göra det. Charles Morgan Foulks -- 'Morg' -- var lärare en gång på samma skola som William Holmes McGuffey kände genom McGuffeys Läsebok (men detta är en annan berättelse som jag inte har skrivit än.)
Jag har behandlat andra på samma sätt. När jag fick reda på att en ättling hade varit personlig besiktningsman för George Washington var det en uppgift som var värd att skryta över .. under ett par dagar. Jag tror att min sonson på mellanstadiet kom ihåg det under minst en dag innan han gick över till statistik över Bret Favres fullbordade passningar förra veckan. Om jag hade upptäckt en familjelänk med Brett Favre är jag övertygad om att skrytet skull ha fortsatt än idag.
Men jag grävde djupare, en sökning som underlättades av att Congressens bibliotek gav ut arkivet över Washingtons brev tidigare i år. Jag upptäckte att ättlingen Charles Morgan också hade varit inspektor för Washington och försökte att återuppliva förste presidentens egendom i Ohio Valley till att ge vinst -- något som tydligen inte ägde rum fram till presidentens död. Detta ledde mig att läsa om Washingtons nu välkänds finansiella svårigheter när han hade lämnat politiken. Han hade mycket lantegendom men hade en förskräcklig kassabrist, ett faktum som alla har lätt att förstå.
Med denna forskning som grund uppdiktade jag en annan berättelse. Den är alltför lång att dela med er och den innehåller några tveksamma uppgifter förutom ren fantasi. Rimligt, ja, -- med bestyrkande, knappast. Uppgifterna som jag kan komma år finns där -- jag bara får dem att relatera till varandra på ett intressant sätt. Det är bara George och Charles som skulle kunna diskutera med mig med insikt.
Jag vet att mina barn och fyra barnbarn har alla läst mina berättelser och jag tror att de blir ihågkomna under hela livet. Jag är också nöjd med det faktum att huvuddelarna av släktträdet - och beviset för sådana - är nu kända på ett sätt som ingen släkttavla skulle kunna visa.
Jag har använt samma teknik upprepade gånger. Jag väljer ut en viktig tidpunkt eller period i min släktings liv och sedan beskriver ingående vad de höll på med på den tiden. Vem som helst kan göra likadant. Var befann sig farbror Joes farbror på dagen D? Hörde farfars farfars far Gettysburg talet själv? Så morbrors moster Erie kanalen under byggnad? Min nyligen avlidne styvfader körde pansarvagn under andra världskriget i slaget vid Anzio, en berättelse som jag ämnar ta itu med under de kommande månaderna.
Vi har alla förfäder som deltog i historia om än som iakttagare.
Ja, jag vet att stränga släktforskare hukar sig och kanske döma mig för ett sådant arbetssätt. Till dem kan jag endast urskulda "familjeberättande" som ett slutresultat som helgar medlen - min familj blev mer intresserad i mitt arbete och har sedan ropat efter fler liknande berättelser. Jag kan också citera den gamla Midnattrytten av Paul Revere som något som inte är fullt sanningsenlig men enastående i dess sätt att fängsla läsarens intresse och minne. När man tittar på en målning av George Washington när han går över floden Deleware funderar man inte över hur länge trupperna behövde stå stilla för att artisten skulle fånga dem när han målade. Naturligtvis vet vi att det inte fanns någon posering --- men bilden lever kvar.
Saken är att mycket av vår kunskap i vår bakgrund och historia redan är grundat på redaktionella och artistiska bearbetningar av dåvarande fakta. Det skulle vara utmärkt om vi på något sätt kunde samla in fakta ur det förflutna och bygga upp dem i en ordning som skulle göra dem lättförståeliga idag. Men några av faktauppgifterna är förlorade för alltid och endast vår tolkning av den samlade informationen kan göra vår historia levande.
OK. så jag är författare och det är inte du. Du kan inte gå i land med sådant. Struntprat.
Du berättar historier dagligen. Alla gör vi så. Vid dryckesfontänen. Vid trädgårdsstaketet. När vi pratar med en granne vid brevlådan. Lyssna till dig själv -- vi berättar alla. Och det är allt jag föreslår. Du har redan funderat över Lukes förbryllande försvinnande från familjearkiven och du redan har några teorier om "varför". Du behöver inte förvandla Luke till en yxmördare för att hitta på en berättelse med en faktagrund om att han rymde hemifrån. Visst, du säger att det är uppdiktat -- televisionen och Hollywood gör så varje dag.
Om inte du kan göra det på något annat sätt plocka fram en bandspelare och sätten den framför en person som du vill berätta för. Börja prata. Sedan, när du är ensam, kan du skriva av vad du har berättat. Det är fantastiskt lätt. Försök.
Härmed ger jag er redaktionell frihet att koppla samman dina förfäder till dagen genom att göra deras liv meningsfulla för dagens släktingar. Nu har du tillstånd. Du behöver inte förnya.
Använd den bara med förnuft.