IIGS™ Nyhetsbrev - November 1998
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - November 1998
(En kort historia om hur man samlar in holländsk-indonesisk släktforskningsdata) När man återbördade holländsk-indonesier till Nederländerna fick det en del följder. Som ett resultat av denna flyttning förlorade dessa människor kontakten med sina informationskällor, från data som hade med deras släkt att göra, kort sagt blev de uppryckte från sina rötter.
Det offentliga registret som innehåller certifikat och dokument finns kvar i Indonesien. Med det är inte allt.. P g a den japanska ockupationen av öarna tidigt på fyrtiotalet och den efterföljande indonesiska revolutionen blev många arkiv förstörde eller förlorade. Det som nu finns kvar av dessa arkiv är därför ofullständiga. Så, om någon vill ta reda på information om familjen eller svärföräldrarna kommer den personen att få svårigheter.
Det finns data i Nederländerna med denna är ofullständig. Dessutom är arkivletandet inte allas gebit. Under de första åren var inte detta fullt så tydligt. De som hade återvänt hade annat att bry sig om såsom att vänja sig med vädret och andra omständigheter, att börja en ny karriär, barnomsorg m m. Med andra ord kom inte släktforskning högt upp bland prioriteterna.
Under de första åren hände något annat i Nederländerna som var mycket allvarligt. Enorma informationsbaser om holländsk-indonesisk ((indisch) förhållanden gick förlorade. Det hände på följande sätt. Den äldre generationen bodde i små lägenheter eller servicehus och de hade med sig bilder, dokument och minnessaker. När någon gick bort städades släktingarna upp rejält. Pengar och juveler var av primärt intresse och allt annat kastades bort. Detta hände i synnerhet när barnen bodde lång borta i Australien eller Kalifornien.
Så, vem brydde sig? Om någonting sparades var det bröllpopsfoton av någon som man inte ens kände igen en okänd brud och brudgum. Eller det skulle kunna vara ett album som innehöll ett foto av Marietje (Marie) som står under ett palmträd eller av Pietje (Peter) med en tjänare som nästan alltid var utan namn. Ja, ingen skrev namn i fotoalbum då i vilket fall. De skrev inte ens något som en inledning såsom "Detta är ett fotoalbum med Blauwoog (Blåöga) familjen från Djocja. " Jag önskar att de hade gjort detta.
Att spara på familjedata startades på 60-talet av Tjalie Robinson som använde sin tidskrift MOESSON (som tidigare hette Tong-Tong.) Han lyckades hitta en historiker som hette Jurriaan van Toll som var beredd att skriva om holländsk-indonesiska familjer. Han började en samling av mer än hundra artiklar, en mycket värdefull litteraturskatt. Men efter hans för tidig död kastades han samling av böcker, dokument och register bort av hans änka. Detta var svårt att fatta. Samlingen kastades bland soporna eller lades på trottoaren. Van Toll arkivet förlorades för alltid men lyckligtvis finns hans publikationer kvar för eftervärlden..
Det fortfarande finns andra äldre publikationer från perioden före kriget. Herr Bloys van Treslong Prins och några andra "Indisch" släktforskare har publicerat data om indisch familjer. Dessa har sparats också och nu utgör ett arv över vilket vi bör känna tacksamhet. Ett erkännande till dessa tidiga forskare för att vi inte behöver börja från början.
Detta innebär, emellertid, inte, att vi inte har ärvt arbetet. Vi måste ta vara på allt som kan och bör bevaras. Ett sådant arbete är större än som en person kan utföra. Hjälp ifrån alla indisch familjer behövs. Inom varje familj bör det finnas en person som är villig att ta på sig detta ansvar. Alla känner till något även om det bara är uppgifter om sig själv, bröder och systrar och andra nära släktingar. Annat måste också verkställas såsom bevarandet av dokument, certifikat, bilder, historier, brev etc. Tillsammans bör detta ge en bild av indisch familjer.
En kort förklaring kanske bör lämnas. IFA (Indisch FamiljeArkivet) har inga uppgifter om Västindien eller indoneser. Det finns säkert många beröringspunkter men, i allmänhet, är inte IFA till för att forska.
IFA grundades den 15 februari, 1973, två år efter Jurriaan van Tolls död. Dess första huvudsakliga uppgift var som räddningstjänt och den nu tjänar också som en informationskälla för indischa ättlingar. Vad har man åstadkommit hittills?
Resultatet av alla dessa ansträngningar har utgivits i en broschyr "Indisch familjenamn". År 1977 hade man uppgifter om 900 familjer med en mapp för var och en. År 1983 hade det växt till 6 500 namn. År 1988 var totalantalet redan 12 000 och år 1992 fanns det 14 000 familjearkiv. Man nu äger en samling som omfattar ca 90% av alla indisch familjenamn. Med hjälp av dessa böcker kan vem som helst i förväg ta reda på om det finns ett arkiv tillgängligt för en viss familj och vad detta arkiv innehåller.
Innehållet i dessa dossier är ofta mycket varierat. Man känner till mer om en familj än om en annan. En av anledningarna till detta är att alla inte delar med sig till andra. En familj kanske är större än en annan. Man lägger till data till dessa dossier dagligen. Vissa personer skickar översikter, dokument, bilder, berättelser, memoarer och allt detta är välkommet och hjälper till att bygg upp arkivet. Men olyckligtvis finns det fortfarande familjer som inte svarar alls så att deras dossiers är i praktiken tomma.
Om en viss familj uttrycker intresse finns det möjlighet att fördjupa sig i en viss dossier. IFA måste emellertid bli övertygad om att detta är fallet. Det räcker inte med ett telefonsamtal eller ett kort skrivet meddelande. Det bör göras genom att själv lämna in något av värde. Annars skulle man ägna mycket tid åt en viss dossier utan att någonsin få fler förfrågningar.
När det firade 20-års jubileum publicerade IFA en liten bok som innehöll en översikt över olika IFA samlingar. Den som funderar på att använda arkivet kan ta reda på innehållet. IFA är en privat samling. Den finns goda skäl till detta - allt överflödigt arbete undviks. Det finns ingen administration, inga möten hålls, inga månadsrapporter ges ut, det finns inga diskussioner, inga avgifter behövs, det finns ingen överflödig personal. Det finns inga månatliga nyhetsbrev och alla ansträngningar koncentreras på grundsyftet, att försöka rädda så mycket information som möjligt som annars skulle gå förlorad för alltid.
IFA har ingen avlönad personal. Allt arbete utförs av frivilliga. De är helt självständiga med ärr alla glada över att få hjälpa till. Alla som är intresserade och som vill använda arkivet betalar ingenting. Man kan inte komma tomhänt emellertid. Man stipulerar att alla som besöker måste ha ett eget bidrag med sig. Denna stränga regeln har fastställts för att göra det lättare att arbeta med arkivet friktionsfritt.
Detta eget bidrag måste följa ett visst format. Inga teckningar kan lämnas eftersom det leder inget vart. Släktforskning bör vara något som kan läsas som en bok. Den som vill börja råds att få tag på en mapp i förväg. Metodiken och exempel på hur man lämnar sin egen data finns i mappen. I vilket fall behöver du ditt eget bidrag själv. Det är början och grunden på vilken du kommer att bygga i framtiden.
År 1982 inbjöd herr Visker Utah släktforskningssällskapet (Mormonkyrkan) att börja filma innehållet i IFA, med ett resultat på 21 rullar 16mm microfilmer, var och en 40 m lång och innehållande 3 000 bilder. År 1994 gjordes ett nytt försök att filma tillägg med ett resultat på 36 rullar som innehöll ca 14 000 typiskt indisch familjenamn.
Herr Visker har nu överlåtit IFA p g a ålder och den nu fungerar som en frivillig organisation som heter "Stichting IFA". F n finns huvudkontoret på Stadhouderslaan 2, 2517 HW, Den Haag, Holland. De har stort behov av ekonomiska bidrag eftersom den består av frivilliga. Man kan besöka deras sajt på http://www.xs4all.nl/~polleke. Samma policy tillämpas eftersom den har fungerat så bra.
Den som inte kan besöka kontoret i Holland kan nu få tillgång till en e-post adress eller postadress i USA. Sänd förfrågningar till Jan A. Krancher, PhD, på DrJanPhD@aol.com eller till 831 W. Princeton Ave, Visalia, CA 93277-4778. Hans url är http://krancher.org/.
(Manuskriptet skrevs ursprungligen av her Visker på holländska och med hans tillåtelses översattes och omarbetades till Internetformat av Jan A. Krancher, PhD.)