IIGS Nyhetsbrev - November 1998
Forskare vars släktingar var immigranter till andra länder ofta tillbringar timmar med att leta igenom skeppslistor. De hoppas få värdefull information från listorna, som skall främja forskningen. Kanske de hittar namnet på den stad eller by från vilken förfadern kom. Ofta upptäcker hitintills okända medlemmar i familjen som reste tillsammans med förfäderna eller de kanske finner att hela grupper med människor, granna eller familjer emigrerade tillsammans.
Ibland är det frustrerande att kunna hitta skeppet som användes för att komma till det nya hemmet. Ofta känner man inte till det exakta datumet och detta gör sökandet svårt. Det enda en forskare kan göra är att leta igenom lista efter lista i hopp om att upptäcka förfaderns namn bland passagerarna.
Patty Macfarlane Prather är en sådan forskare som tillbringat timmar med att söka igenom passagerarlistor på immigrantskeppen. Patty och en grupp frivilliga organiserade Immigrantskeppens avskrivarsällskapet för att hjälpa släktforskare leta igenom passagerarlistor på Internet.
"Allting gick så fort, " mindes Patty. "De flesta av våra frivilliga fanns bland de tusentals människor som letar efter sina förfäder och försöker hitta vilket skepp som de seglade på, vilken hamnstad de anlände till och sedan att få en kopia på passagerarlistan för sitt eget bruk.
Ungefär i mitten av september i år sände någon in ett förslag till skeppsgruppen att vi skulle bilda en grupp för att börja kopiera passagerarlistor och publicera dem på Internet. Inom några få dagar hade en hel del människor hört av sig och sagt att det var en bra idé och att de skulle kunna hjälpa till. Efter att ha läst ett tiotal sådana brev skickade jag mitt eget som i grund sade "Sluta att prata om det, sätt igång! "
Projektet kom igång med detsamma. Enligt Patty var det gruppens entusiasm som gjorde att de vågade ge sig på ett projekt som andra menade var alltför stort. Med tillgång till frivilliga blev nästa steg att hitta en plats att samla data som skulle avskrivas.
"Vi hade många alternativ på platser på Internet och till vår smala lyckan blev IIGS intresserad av projektet och gav oss vår webbplats. "
Naturligtvis finns hundratals och kanske tusentals passagerarlistor och några hade redan avskrivits. Sällskapet ville inte upprepa andras arbete. Patty sade att hon hade letat efter sin morfarsmorfars lista från år 1878 och inte hade hittat något på Internet. Så det tycktes att år 1878 var ett bra år att börja. Nu har andra år skrivits av efter en kontroll att listan inte redan finns på Internet eller att ingen annan organisation är inblandad i avskrivningen.
Väl, hur organiserades detta massiva projekt?
"Under ett par, tre eftermiddagar i veckan kopiera jag listor hos NARA i Denver och mejlar dem till våra frivilliga ungefär en gång i veckan, " förklarade Patty. "Jag kopierar passagerarlistorna skickar ut dem och håller reda på skeppet och vem som arbetar med listan. I andra ändan tar en frivillig emot listan, läser den och börjar tyda och skriva ut.
När det är färdigt skickas det tillbaka till mig med e-post och jag skickar vidare till Paula på IIGS som lägger listan till vår webbplats. Jag måste erkänna att det låter enklare än det är eftersom jag försöker hålla reda på över 150 skepp och deras passagerarlistor för tillfället. Nyligen har vi ordnat med ytterligare ett par steg med flera korrekturläsningar eftersom det rör sig om historiska dokument och vi vill inte ändra dem på något sätt. "
Eftersom hon tror på att hålla allting enkelt finns det inget tryck på folk beträffande tider, säger Patty. Alla har familjer, arbete och andra förpliktelser.
"Detta schema utan tidspress tillåter alla att arbeta i egen takt, att ta hur mycket tid som helst för att göra ett fullgott arbete - och vi har skydd mot risken att bli utbränd redan på plats, " sade Patty.
Över 100 frivilliga deltar i sällskapets, som Patty kallar det, "gräsrotsarbete". Så många frivilliga anmälde sig att det var svårt att hinna med alla erbjudanden, medger Patty. Eftersom Patty kopierar skeppslistorna och skickar dem till avskrivarna ger projektet även dem som inte har tillgång till skeppslistorna en chans att hjälpa till. En frivillig är 85 år gammal. En annan bor i Japan. Alla bidrar med ovärderligt data som inte alltid är tillgängligt för alla forskare.
"När man får ett brev från en ung moder som är hemma med sina barn (barn är inte välkomna vid många nationalarkiv eller hos familjehistoriacentra) och ett till från någon som är tvungen att stanna hemma och som endast kommer ut genom Internet och ännu ett från någon som har rest för att forska och funnit att man saknat den fysiska styrkan att dra de gamla maskinerna för hand, " sade Patty, "vet man att man håller på med något som är värt besväret. "
Vad som först verkade vara omöjligt finns inte längre enligt Patty.
"När människor med samma mål och engagemang kommer samman, " sade hon, "finns det inget som är helt omöjligt. "
Läs mer om immigrantskeppens avskrivarsällskap.