IIGS™ Nyhetsbrev - November 1998
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - November 1998
Vid krigsutbrottet mellan Frankrike och Spanien år 1635 flydde många protestanter från Picardie, Artois, Hainault och Flandern till England. Amiens var huvudstaden för Amienois i Picardie. Det fanns många Hugenotter i Amiens. Louis de Berguin, en vallon från Artois, proklamerade den reformerta doktrinen år 1527 och blev bränd i Paris för sin tro. År 1568 slaktades 120 Hugenotter på gatorna i Amiens och en upprepning av St Bartolomeusdags massakern i Paris avvärjdes i Amien av guvernören i Picardie. År 1594 erkände medborgarna i Amien den nyss omvända katoliken Henrik den fjärde som sin kung. Kort därefter ockuperades staden av spanjorer. Efter Edikten i Nantes blev Amiens en blomstrande handelsstad fastän hugenottgudstjänster hade förvisats utanför stadsmurarna före år 1625. Hugenotterna kunde inte hålla möten inom stadsmurarna utan att riskera pöbelns vrede. Edikten i Nantes endast tillät Hugenotterna att bygga kyrkor i två städer, Desvres i Boulonnais och Hautcort nära St Quentin.
Strax före år 1600 meddelade Seigneur de Heucourt regeringen i Amiens att det var för långt att resa dit och att han, hans familj och invånarna i Amiens ämnade ordna offentliga gudstjänster vid Hem en förort till Amiens där protestanterna hade byggt en kyrka trettiosex år innan. År 1611 fick de tillstånd att flytta till Salouel och bygga en kyrka där. Salouel var en liten by på floden Celle. Det fanns ännu en stor kyrka vid Oisemont en marknadsstad två mil söder om Abbeville där det fanns många Hugenotter. Det var tre mil väster om Amiens. En av åldersmännen som bodde i Oisemont hette David des Marets, Sieur de Ferets ocn han representerade kyrka år 1625. När kriget kom år 1635 invaderade fienden Picardie och tog Corbie endast tolv kilometer norr om Amiens. Picarderna flydde och närheten till gränsen mot lågländerna gjorde detta lättare. En del flydde genom Belgien till Nederländerna, andra flydde genom skogarna i Vermandois och gjorde paus i Boahin, två mil nordost om St Quentin där det fanns många Hugenotter. Calais som var den yttersta gränsen för Picardie i norr och nära England var starkt protestantisk och ett bra ställe för flyktingar.
Folket från Picardie var franskt men av blandat ursprung. sprungna från både belgier och kelter som ockuperade gränsregionen mellan dessa två gamla nationer d v s området som skilde kelterna från nerverna, den starkaste av de belgiska stammarna. De var besläktade med vallonerna som pratade ett likartat språk. Den smala kustremsan som var endast tre mil eller mindre bredd och som sträckte sig söderut från Calais till Cauche täckte distrikten Guines och Boulonnais, två delar av Picardie. Den större delen, på var sin sida om floden Somme och som sträckte sig femton mil inåt landet till gränsen mot Champagne var kustdelen som kallades lŽOnthien, som sträckte sig fem mil längs floden Somme. Den största staden var Abbeville. sedan Amienois, Santerre, Vermandois och Thireache. Dessa sju distrikt utgör det moderna Picardie men fem andra låg söder om dessa. nämligen Beauvoisis, Noyonnois, Soissonois, Laennois, och Valois. Dessa var också picardterritorium om man ser till folkdragen fastän distrikten hade annekterats till Ile de France.
Dessa delar av Picardie med undantag för Guines och Boulonnois var belägna på en eller flera av dess stora floder, Somme, Oise och Aisne. Floden Oise (anm: kan detta vara ursprunget för namnet dŽOiselle?) sträckte sig västerut till Guise i samma område och sträckte sig söderut till floden Seine parallellt med kusten.
Hugenotterna hade länge förföljts i sina hemländer. Många familjer flydde i skräck till andra länder efter det att La Rochelle och Montauban hade fallit. Västindien med dess varma klimat och bördighet började bli en tillflykt för många Hugenotter som inte tyckte om de kalla områden i Kanada. Flytten till dessa öar hade länge dirigerats av ett bolag som hade grundats av M. DŽEnambue, som hade besökt ön St Christophe med ett skepp från Dieppe, i Paris år 1626. Han grundade första kolonin där år 1627. År 1635 ockuperades ön Martinique av ett hundratal gamla erfarna inbyggare från St Christophe inkl Philippe Casier och hans fru Maria Taine. Men DŽEnambue dog. År 1640 kom Jesuitmissionärer till Martinique där det fanns nästan ett tusen fransmän utan mässa, utan präst. Efter att ha motvilligt tagits emot av guvernören och befolkningen började jesuiterna stärka de offentliga grälen som uppstod på öarna och som blev så våldsamma fem år senare, i synnerhet på Martinique, att många Hugenotter var glada över att få återvända till Europa. Måga återvände till Nederländerna och vissa, såsom familjen Casier, fann en trygg hamn till slut i Harlem, New York.
Denna artikel publiceras här med författarens tillstånd och kan finnas på
THE OLIVE TREE GENEALOGY Huguenots.
Olive Tree Enterprises
Copyright © 1996, 1997, 1998
All rights reserved
Andra länkar till Hugenotterna
Kanadensisk hugenottförföljelser
Författaren till denna hemsida, David Conrad, meddelar att denna sida kommer endast att finnas ett par månader till. Såsom är fallet med mycket släktforskning har han upptäckt att förfäderna inte var Hugenotter. Herr Conrad erbjuder sidan till vem som helst som vill överta den.The National Huguenot Society
Denna organisation som finns i Minneapolis, Minnesota har en hel del förtecknade resurs såväl som länkar till andra hemsidor.