IIGS™ Nyhetsbrev - September 1998
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - September 1998
Du skulle ha varit med på lärarseminariet i veckan. En sådan höjdare som denna har jag aldrig i mitt liv varit med på förut! Det fanns alla sorters lärare där. Och vilka kvinnor! Vackra, fula, stora, små, tjocka, smala, duktiga och dumma. De klädde sig med mer stil än som jag någonsin sett förut och deras klänningar var iögonfallande. Var fick de sitt tuggummi undrar jag men all tycktes tugga för glatta livet och ljudet påminde mig om korna som idisslade vid midnatt. Tuggummit fanns klistrat under varje stol i domstolsbyggnaden - inte olikt lerbon som svalor bygger i ladugårdar. Männen såg värdiga ut och var välklädda och de spelade sin roll. Vita handskar, Sidney halsdukar, skor av patentläder och hår med mittbena --- som kvinnor.
Det var inte så här på den gamla tiden. I stället för silkesklänningar hade kvinnorna bomullsklänningar och i stället för att tugga tuggummi à 5 cent paketet tuggade man torkade persikor. Männen hade skor i oxläder och håret kammades åt ena sidan. Dessa var tider då ett guldur gjorde att en man såg förmögen ut och att äga ett piano var utom räckhåll. Nu är de alla lika vanliga som lösa hundar och vi har hårda tider fortfarande.
Det finns också stora skillnader på inlärningsmetoder nu, också. Vi brukade upprepa namn från världskartor. Nu studerar man geografi med detaljbilder och läroböcker. Varje år gick vi igenom grammatiken och fick lära oss alla regler utan att veta vad man skulle använda dem till. Vad läsning beträffar fick läraren oss att läsa till slutet av boken och då skulle vi börja om ifrån början igen. Vi lärde oss att upprepa multiplikationstabellen framlänges och baklänges och det fanns tider då man endast visste svaret på nio gånger elva om man tyst sade hela tabellen för sig själv. Vi kunde alla läsa lika bra som en pastor men utan att begripa ett ord eftersom allt var på engelska och vi bara förstod holländska. Vid middagstiden öppnade vi alla våra lunchpaket och hittade kall leverkorv, tillsammans med äpplesmör bröd och hårdkokta ägg att äta. Medan munnarna åt trummade fötterna oroligt på golvet. I ett hörn satt en pojke som hade besvär med löss. Ingen erbjöd honom valnötter eller äpplen eftersom han också var den enda republikanen i skolan. Sist jag hörde talas om honom var han en senator för en av staterna i väst och killen som retade honom mest fortfarande kämpade för sitt levebröd på Berget. Man vet aldrig vad en urusel person kan åstadkomma.
En av de viktigaste dagarna på skolan var när inspektören kom på besök. Vi tycke att inspektören var viktigare än t o m USA:s president. Varje gång han kom på sitt årliga besök gav han samma tal som bestod av budskapet att om vi ägnade oss flitigt åt vår studier hade vi alla chansen att bli USA:s president och flickornas fick kanske bli presidentens fru. Så vitt jag vet blev ingen av hans förutsägelser besannade men efter att ha sett att Cleveland gjorde det började jag undra om någon med halva det normala sunda förnuftet kunde lyckas. Detta fick mig att fundera på att återigen försöka kandidera för president eftersom mina chanser skulle bli bättre än någonsin bara jag fick republikanernas nominering.
* * *
Obs! Denna samling Boonastiel historier skrevs av ursprungligen av H.A. Harter på Penna-Holländska dialekten och publicerades i Keystone Gazette, Bellefonte, PA mellan 1894 och 1904. De översattes och transskriberades av Bob James, Alaska och omtrycks här med hans tillstånd.