IIGS™ Nyhetsbrev - September 1998
English ~ Dansk ~ Deutsch ~ Español ~ Suomi ~ Français ~ Nederlands ~ Norsk ~ polski ~ Português ~ Svenska
IIGS™ Nyhetsbrev - September 1998
Familjehistoriker och släktforskare som letar efter sina förfäder gör ofta misstaget att utgå ifrån att de skolor som finns idag fanns också under nybyggartiden. Denna felaktiga tron kan leda dem längs många falska spår när de söker efter arkiv. Förståelse för hur skolväsendet utvecklade sig är av stor hjälp när man vill spåra arkiv.
Om man förgäves har letat efter en förfäders gymnasiebetyg kanhända att sådana dokument inte existerar. Gymnasier fanns inte förrän helt nyligen i många länder. Skolor utvecklades allt eftersom samhället behövde dem. En närmare blick på hur skolor i Australien växte fram kan ge ett inblick på hur det gick till i andra koloniala samhällen också..
I dessa dagar med kontorslandskap, klassrum med datorer, uppmuntran av samarbete mellan lärare och elever, ett utbud av en mängd ämnen, jämställdhet och inskränkningar i straffåtgärder är det svårt att föreställa sig hur skolor såg ut på 1800-talet. Nuförtiden finns det förskolor, grundskolor och gymnasier i de flesta städer och högskolor eller universitet i de större städerna.
Om man bodde på landet på 1800-talet och hade tur skulle det kanske finnas ett litet skolhus med en sal på mark som skänkts av en lokal bonde. I städerna, om man inte hade råd att gå i en skola som hade satts upp av de olika samfunden, skulle man förmodligen bli undervisad av makan till den lokala läkaren, advokat, domare eller annan profession. Ingen standard för undervisning fanns. Utbildning endast fanns tillgänglig för de förmögnare medel- och överklassen som hade råd att betala för undervisningen.
På 1830-talet var idén att brott var ett resultat av okunnighet, okunnighet var ett resultat av brist på utbildning och, därför, utbildning skulle sänka brottsligheten ett sätt att forma straffkolonin i Australien till ett organiserat och välordnat samhälle. Detta samhälle skulle grundas på, men vara bättre än, det brittiska systemet. Det var därför viktigt att regeringen instiftade skolor så att alla barn kunde få baskunskaper och bli uppriktiga, laglydiga medborgare också. Motståndarna till denna idé tyckte emellertid, att barnet till en smed inte behövde mer utbildning än som räckte till att bli en smed, barnet till en bonde endast vad som behövdes för att bl en bra bonde o s v.
Regeringen gav statsbidrag för utbildning och detta användes för att betala lärare, bygga och utrusta skolor och inköpa nödvändiga textböcker. En statsskola var en skola som antingen hade etablerats av regeringen eller var en etablerad skola som erhöll statsbidrag för att fortsätta med bara utbildning. Majoriteten av kyrkskolorna var utanför detta system och förblev så tills långt inne på 1900-talet.
Regeringen gav också stränga riktlinjer för läroplanen, lärarnas och elevernas uppförande och vilka aktiviteter som skulle kunna utföras på skolområdet. Det var ingen skillnad om skolan bestod av bara ett rum på landsbygden med mindre än tjugo elever eller större stadsskolor med klassrum för 100 elever. Läroplanen och reglerna var likadana för alla.
Både pojkar och flickor fick undervisning i basämnen. Förutom detta tillbringade flickorna 80 minuter per dag med att sy, sticka och laga medan pojkarna tillbringade denna tid med mer geografi och räkning. Dagen började med att läraren inspekterade barnen för att se att de hade tvättat ansiktet och händerna, kammat håret och att deras kläder var i ordning och, om nödvändigt, lagade. Trettio minuter varje dag ägnades åt sång. Det grundläggande, emellertid, var att inpränta hos barnen fördelarna med att vara ordningsfulla, rena, punktliga, ärliga och artiga och att undvika allt som skulle göra dem motbjudande för andra människor.
Ett sätt att åstadkomma detta var att använda sträng disciplin. Det fanns regler om hur eleverna skulle komma in i salen, buga för läraren, sätta sig i bänkarna, sitta när de läste vad som skrivits på svarta tavlan, sitta när de skrev, hur de skulle hålla pennan, ställningen för deras skrivböcker och vilket hand som skulle användas för att skriva med och vilket hand som skulle användas för att peka på orden som skrevs av. Det mesta av undervisningen gjordes genom upprepningar. Eleverna lärde sig räknetabellerna, historiska årtal och världens huvudstäder utantill.
Lek ansågs också dana karaktären eftersom det hjälpte till med disciplin och pliktkänsla och lärdomar om självförnekelse, självbehärskning och lydnad. Det observerades, emellertid. att barnen sprang, hoppade och ropade på ett oordnat sätt och inte lärde sig något. Brännboll och cricket var en bra aktivitet med kulspel var ett ofog. Eftersom mycket få lärare var specialutbildade och eftersom de flesta skolorna saknade rätt utrustning fanns knappast några andra fysiska aktiviteter, såsom idrott.
När en elev hade fyllt tretton kunde han ansöka om att bli assistentlärare. Denna metod att utbilda lärare var inte framgångsrik därför att eleven som stannade i skolan och lärde sig av sin gamla lärare inte fick kontakt med andra lärare och deras metoder. I vissa fall i städerna kunde femtonåriga flickor ha uppsikt över, även om var tillfälligt, klasser på 100 elever som inte var mycket yngre än de själva. Skolinspektörerna och mästare kunde inte förstå varför dessa unga flickor inte kund kontrollera klassen. Assistentlärare också lärde sig också den gamla lärarens dåliga vanor och blev deras avbild.
Elever kunde gå i skolan från sex års åldern till sexton. Men skolan var inte obligatorisk, några föräldrar behövde barnens hjälp att få sitt levebröd. Som ett resultat var frånvaron ganska hög och det var inte ovanligt för barn att sluta skolan efter endast två år. Därför lärde sig barnen bara grunderna i läsning, skrivning och räkning. Dessa folkskolor betraktades som om de var upprättade enbart för de lägre klasserna och man behövde inte utöka antalet ämnen i läroplanen för att göra skolan mera attraktiva.
Obligatorisk undervisning infördes på 1870-talet och blev svår att genomföra. I många fall kunde personerna som var tillsatta för att se att bestämmelserna efterlevdes endast besöka ett område en gång om året. De få etablerade lärarseminarier hade svårt att rekrytera folk eftersom det extra arbetet som behövdes belönades inte med bättre lön. Lärarhögskolor fanns inte förrän 1900-talet i Tasmania, Queensland och Västra Australien. Högre utbildning fanns huvudsakligen enbart för de förmögna klasserna.
Lågkonjunkturen på 1890-talet och behovet av duktiga yrkesmän tvingade företagsledare att kräva en förbättring av den tekniska undervisningen. Med tanke på kritiken från framstående brittiska besökare och politiker igångsatts utredningar för att undersöka utvecklingen av undervisning i utlandet. Rapporterna visade att man utan tvekan behövde stora ändringar.
Avgiftssystemet för läroverken togs bort, ämnen förbättrades och kurserna förlängdes till fyra år. Kurser lades upp med tanke på den studerande, kurser i ekonomiska ämnen för affärer, tekniska kurser för industrin, hushållskurser för hushållskunskap och allmänna kurser för högre yrkesinriktade utbildningar. Presumtive lärare måste nu fullfölja en läroverksutbildning och sedan ett seminarium.
Tre betygsnivåer infördes. Utdelning av diplom infördes för att ha framgångsrikt klarat olika examen efter sex år i skolan. Stipendier delades ut som berättigade innehavaren till fyra års högre studier. Mellanexamen infördes efter att ha gått igenom fyra år på läroverk och slutexamen efter ytterligare två år. En student som ville studera på universitet måste ha ett slutexamen.
Vid denna tid fanns ett antal fristående läroverk. Elever som inte vill gå i de allmänna läroverken kunde tillbringa ett par år med att studera ämnen som skulle vara av nytta i framtiden. Läroplanen för dessa skolor ändrades så att eleverna, om de så önskade, kunde ta ett mellanexamen. Med tiden blev dessa skolor vanliga läroverk.
Frånsett en utökningen av tiden på låg- och mellanstadiet till åtta år och en minskning av tiden i gymnasieskolan till fyra år har grunderna i detta system nu funnits sedan 1950-talet. Sedan dess har ändringar i läroplan eller examenssystemet kommit med jämna mellanrum. Införandet av räknedosor och datorer har så förändrat skolor, att våra farfars föräldrar skulle skaka på huvudet i misstro.
Böcker: The Australian Government School 1830-1914 - A.G. Austin
Australian Education 1788-1900 - A.G. Austin
Länkar: http://www.asap.unimelb.edu.au/asa/directory/asa_bral.htm
En förteckning över statliga organisationer, bolag, föreningar, bibliotek och skolor som har hand om arkiv.http://www.powerup.com.au/~sandymac/hillgrov.htm#school
En beskrivning av en skola vid sekelskiftet.