IIGS Nyhetsbrev - Augusti 1998
Tidigt på morgonen den 3 december 1854 väcktes folket i Ballarat, Victoria till ljudet av marscherande soldater och frustande kavallerihästar, ljud som varken invånarna eller guldgrävarna hade väntat sig så fort ....
Trupperna, som bestod av 100 kavallerister och 176 fotfolk (både polis och soldater) var på väg att inta Eurekapalissaden. ett fort beläget i södra delen av Ballarat och som hade satts upp av upproriska gruvarbetare. Trots antalet trupper och dess oväsen kom trupperna inom 200 meter från rebellerna fästning innan de besköts av en av de vakna posterna. Det visade sig att guldgrävarna hade glömt att sätta ut vaktposter i utkanterna av staden för att förhindra överrumplingsanfall.
När larmet ljöd förstod de militära befälhavarna att snabbhet var nödvändigt. Kapten Thomas beordrade sina män att inta positionerna för anfallet. Kavalleriet placerades på flankerna med fotfolket i mitten. En stor avdelning placerades på Stockyard Hill i närheten där de kunde titta på anfallet och hjälpa till där de behövdes.
När de avancerade möttes de av precis eld från männen i palissaden. Kapten Wise var en av de första som träffades och fick en kula i knät. För att uppmuntra trupperna försökte han att skratta bort skadan genom att skämta om slutet på hans dansdagar. När han försökte att resa sig träffades han av ännu ett skott och dog. Fem av hans tupp dödades och fler blev skadade. Trots dessa motgångar fortsatte de att avancera.
Inuti palissaden rådde kaos. Det fanns bara 200 män ty ingen hade väntat sig anfallet så snabbt. På mindre än tjugo minuter var striden över. De militära fick helt kontroll över palissaden och rev ner rebellfanan, Southern Cross, och trampade den under fötterna.
Slaget kostade mycket. Tjugotvå gruvarbetare och sex soldater, inkl överbefälhavaren, hade dödats. Många skadades. Etthundratjugo rebeller arresterades, anklagades för landsförräderi. I likhet med många andra konflikter uppstod slaget vid Eurekapalissaden genom missförstånd på båda sidor. Konflikten rörde de rättsliga förhållandena för guldgrävarna, frågan om brytningstillstånd och det brutala sättet på vilket polisen på guldfälten upprätthöll tillstånden.
När anfallet var slut och de arresterade männen kastades i fängelse gjorde regeringen ett exempel av rebellerna och åtalade dem för högförräderi. Det fanns så stor medkänsla med rebellerna emellertid att alla frikändes. Eftersom regeringen insåg att det skulle vara bortkastad tid att väcka andra åtal beviljades en amnesti. Detta gjorde att rebelledaren, Peter Lalor, och ett antal ledare för gruvarbetarna kunde komma fram ur sina gömställen och återgå till normal verksamhet.
Följande är en jämförelse mellan vittnesmålen som gavs av två vittnen till kommissionen som undersökte upproret. Thomas Budden, en gruvarbetare och Joseph Charles Byrne en handlare på gruvfälten hade olika åsikter ang motiven till upproret. I princip samtyckte de beträffande vilka åtgärder som borde vidtas för att minska spänningen på guldfälten.
Thomas Buddens vittnesmål inför kommissionen grundades på hans tro att anledningen till varför gruvarbetarna revolterade var att kunna plundra. Han tyckte också att missnöjet över insamlingen av licensavgifter bara var en förevändning för revolten. Emellertid tyckte han att en del av de deltagande hade goda anledningar att deltaga.
Joseph Byrne, å andra sidan, tyckte att revolten var en direkt följd av polisens agerande då grupper av beväpnade poliser sökte på guldfälten efter arbetare som saknade tillstånd. Jakten efter gruvarbetare var huvudanledningen till missnöjet bland guldgrävarna. Dessa jakter var ett direkt resultat av det misstänksamma och tyranniska uppförande av Guldkommissionen och ledde till en stor brist på tillit till rättssystemet. Ytterligare en fråga som bekymrade undersökningskommissionen var rebellernas nationalitet.
Guldgrävarna, enligt Budden, fastän de agerade med de bästa syften hade vilseletts och slutligen korrumperats genom utlänningars (d v s personer från länder där engelska inte var modersmålet) agitation och intrig och dessa hade till slut kommit i ledningen för rörelsen. Han trodde att fler än hälften av ledarna var utlänningar medan mer än 50% av männen i palissaden var fattiga britter från underklassen. Budden framhöll att om inte utlänningarna hade agiterat hade inte guldgrävarna använt vapen. Hans åsikt var att de flesta av guldgrävarna var emot våld. Byrnes vittnesmål gick ut på att det inte var utlänningarna som startade det hela utan britterna hade tagit till vapen ändå.
Byrne tyckte att händelserna föregående Torsdag utlöste händelsen. Den dagen genomförde hela poliskåren på guldfälten en beväpnad jakt efter illegala guldgrävare och sköt mot två personer under övningen. Byrne hävdade att Guldkommissionären (Rede) använde jakten för att tvinga fram en kris. Byrne ansåg att Rede agerade i irritation över en förmodade smädelse mot sig själv och mot polismyndigheten som fanns vid guldfälten. Enligt Byrne var det dessa händelser, tillsammans med det missnöjet som hade funnits en längre tid mot det tyranniska agerandet av personer anställde av Guldkommissionen, som gjorde att guldgrävarna tog till vapen och byggde palissaden. Byrne och Budden samtyckte om metoderna att komma tillrätta med missförhållandena för att förhindra en upprepning av en väpnad revolt.
Både Byrne och Budden ansåg att man borde ersätta en guldgrävartillstånd med en årlig grävrättighet. Det skulle eliminera behovet av att leta efter illegala guldgrävare som väckte så ont blod. Båda vittnen tyckte, att grävrättigheten skulle kombineras med ett slags ensamrätt. Man tyckte också att en tull på en export av guld skulle kunna kompensera regeringen för intäktsförlusten för licensavgifter.
Fastän både män gav olika versioner angående motiven och innehållet i guldgrävarnas rörelse, liksom andra vittnen inför undersökningsdomstolen, var de överens om att det förutvarande sättet att bevilja licenser och att samla in avgifter var felaktigt och bidrog till att guldgrävarna tog till vapen.
Denna artikel är en kombination av redogörelser av S.J.OŽBrien och ett specialarbete på universitet av Scott Brown.
State Library of Victoria Education Centre - Eureka Stockade Publication - http://www.slv.vic.gov.au/slv/educate/publications/eureka/
The Eureka Stockade Centre - http://www.ballarat-goldfields.com.au/Eureka.html
Eureka Stockade Tourism & Accommodation (bra sida oavsett syftet) - http://www.balltourism.com.au/eurstock.htm